Om namnet Hvilsten.

     Det var en gång, en bergsman och frälseman som hette Engelbrekt Engel-brektsson, född omkring 1390 i Norberg i Västmanland. Hans far var en invandrad tysk bergsman, som hade intressen i Norbergs bergslag. Engelbrekt hade alltså en position i regionen. Han hade erfarenhet av krig, och hade sannolikt deltagit i Kung Eriks krig mot holsteinarna och mot hanseater.

   Kung Erik av Pommern, som tillsatts av drottning Margareta, förde en utrikespolitik som kostade massor av pengar. Han utövade därför ett starkt fogdevälde för att driva in skatterna. Adeln fick också sina befogenheter beskurna och även kyrkan drabbades av hans utnämningar. Hans envälde ogillades av såväl bönder som av aristokraterna.

   Ett uppror började i Dalarna mot fogdarna där i juni 1434 och riktade sig främst mot det höga skattetrycket mot bönderna. Engelbrekt ställde sig i spetsen och lovade att sänka skatten med en tredjedel. Han fick allmogen och frälsefolket med sig och fick även stöd av aristokraten. På ett par månader hade han erövrat samtliga borgar i Svealand och vid Norrlandskusten. Han dök oväntat upp vid ett möte i Vadstena, där en samling stormän hade möte och tvingade dessa att avsäga sig sin trohet mot kungen.

    Efter flera fälttåg under hösten, bl.a. i Halland vände han sig mot Stockholm dit kungen anlände med en flotta. Kung Erik tvingades att gå med på en ettårig vapenvila.

   I januari 1435 samlades rikets ledande män till ett möte i Arboga, och där valdes Engelbrekt till rikshövitsman. Särskilda hövitsmän valdes för varje landskap. Rådet utökades och Engelbrekt var den ledande.

   I juni invigdes domkyrkan i Uppsala med stora festligheter. I oktober träffades en uppgörelse med kung Erik om att han åter skulle få vara kung även i Sverige. I upp - görelsen ingick att slottslänen skulle besättas med svenska män. Engelbrekt fick därvid Örebro slott och bosatte sig där. Denna uppgörelse skapade motsättningar mellan Engelbrekt och adelsmännen som inte ville ha kungen tillbaka.

   Den militära makten delades mellan Engelbrekt och Karl Knutsson, vår mest blodbesudlade politiker genom tiderna. Efter fälttåg mot resterande slott och borgar i Blekinge, Halland och Västergötland var Engelbrekt hårt ansatt av reumatismen, och nödgades att från Axevall fara hem till Örebro slott för att vila upp sig efter alla strapatser.

   På våren 1436 skulle han fara till Stockholm på ett möte och färden företogs med båt den 4 maj. Efter c:a tre timmars rodd passerade man Göksholms slott, som då beboddes av riksrådet Bengt Stensson Natt och Dag, med vilken Engelbrekt tidigare varit i delo med. Någon dag tidigare hade dessa herrar gjort en överenskommelse om att låta rådet avgöra tvisten.

   Nåväl, nöden har ingen lag, och lite bortom Göksholm var man tvungen att gå iland. Man passade också på att rasta och äta inför den långa resan över öppet vatten som låg framför. Man gjorde upp eld för att värma sig.

   Då närmar sig en båt, och i tron att det skulle komma en inbjudan till slottet, reste sig Engelbrekt och gick ned till stranden . Det var Måns Bengtsson, son till slottsherren som kom. Efter en kort dispyt går han till angrepp med en yxa. Engelbrekt försöker parera med sin krycka, men får i första hugget tre fingrar avhuggna. Det andra hugget klyver hans huvud och han faller död ner. Hustrun och de tjänare som var med i båten fördes som fångar till Göksholm. Måns Bengtsson försökte efter dådet tillskansa sig Örebro slott, men misslyckades.

   Uppretade Mellösabönder belägrade slottet Göksholm och försökte bränna ner det, vilket misslyckades. Några mindre träbyggnader intill brann upp men ej själva stenhuset. Engelbrekts döda kropp roddes till Återvända ( som idag kallas Katrine-lund och är en fin badplats). Därifrån bars Engelbrekt till Mellösa kyrka. Efter att ha gått 1,5 km kom man till en stor flat sten där man ställde ner båren för att vila sig en stund. Detta ställe kallas än i dag för Vilsten.

   Engelbrekt som sågs som frihetshjälte blev nästan helgonförklarad direkt efter sin död och finns idag som staty på flera ställen och har gator mm uppkallade efter sig.
   Den som hade fördel av mordet, och kanske låg bakom, var Karl Knutsson som skaffade sig alltmera makt.

                                                                 Arne Valtersson